Historia

Såpa utan parfym, såpa utan tillsatser

Det var gammelfarmor Fredrika Helmersson som besatt kunskaperna om hur såpa tillverkas.

Tre generationer senare har såpan fått förpackning, etikett och ett namn, VästerbottensSåpa. 

Tillverkningsmetoderna är dock lite annorlunda. Idag innefattar såptillverkningen inte längre säckar, ben eller aska men det är fortfarande gammelfarmors lära om att inte låta något förfaras, att få saker faktiskt är skräp och att det mesta kan bli till något helt nytt som är grunden i verksamheten.

Det står i informationen från oss att receptet är från 1926 men troligen är det äldre än så. Vi kan dock garantera att det är minst från 1926 eftersom Morfar, Arne Helmersson ( Fredrikas son) föddes 1926 och enligt honom städas hemmet aldrig med något annat än gammelfarmors hemkokta såpa. 

-Ja, så började det alltså för VästerbottensSåpa!

En mjölsäck kan bli en skjorta, fett kan bli såpa och inget behöver slängas!

Sådant var livet i Västerbottens inland förr i världen men ärligt talat så är det faktiskt så fortfarande, vi måste bara lära oss att tänka återbruk igen!

Farmor Fredrika var sådan att hon gjorde det mesta och det bästa av allt. Till och med säckarna från mjölet man köpte sprättade hon upp och sydde om till skjortor till sina barn. Inget fick förfaras! En sund ide som vi har mycket att lära av. Dagens slit och släng samhälle är inte alls hållbart. Visst måste vi få lov att tillverka saker men vi måste inte alltid välja jungfrueliga material -dvs ny råvara från vår planet. Respekt för vår jord är att återbruka, ta hand om saker, göra om, laga och använda igen. 

Västerbottenssåpa tillverkas av rapsolja som renas och förtvålas till såpa. Rapsoljan hämtas från fritöser hos utvalda restauranger. Det är alltd raps eller majs/raps blandning, ALDRIG palmolja och aldrig animaliskt fett (stekfett). Oljan renas i en reningsanläggning och är helt ren när den kommer ut ur maskinen. 
Farmor Fredrika hon kokade sin såpa på fårfett, det fett som vid slakt på den egna gården inte kunde användas till mat, blev istället såpa. Såpan användes till att städa boningshus, bagarstuga och ladugård men även som tvål. Genom att ta till vara detta fett blev gården självförsörjande även på rengöringsmedel. När man lever i väglöst land med en ångbåtstur längs Malgomaj -sjön (sommartid) som i princip den enda transportmöjligheten blir det naturligt att ta till vara allt. Det här var tidigt 1900-tal men -oj så fint och klokt! Av farmor Fredrikas metoder och tänk lär vi än idag – Ja det är så enkelt att det är efter detta tänk vi jobbar nu både med vår egen såpa och med andra produkter. Återbrka, ta tillvara och ha respekt för materialen vi FÅR från planeten.

Artikel tillagd till varukorg.
0 artiklar - 0.00 kr