Gamla trämöbler & såpa
Farfars far hette Bernard Norman och var skräddare i Junsele, Västernorrland.
Det var en händig och stilig man som tyvärr på grund utav sina dåliga njurar (och möjligen även p.g.a frekvent pannkaksätande) lämnade fru och barn vid endast 36 års ålder. Sorgligt var det men det fanns tyvärr inte mycket att göra åt dåliga njurar på den tiden!
Bernard låg på “lit de parad” på sitt eget skräddarbord och Junseleborna passerade och tog farväl, det var alls inte ovanligt på den tiden, det heller.
Bernard Norman, skräddare från Junsele
Spöksräck
Min farmor kom senare att erbjudas det fina skräddarbordet men hon tyckte inte alls att det passade sig som matbord med tanke på den historia det faktiskt hade!
Hon var ruskigt rädd för spökerier och oknytt min farmor, så kanske var det därför hon tackade nej till erbjudandet. Hur det gick för bordet det vet jag inte men min farfar och farmor fick en fin stol (utan läskig historia) efter farfars far.
Stolen hade Bernard själv gjort, helt i trä … inte en enda spik eller skruv finns det i den. Ett fint hantverk!
Till Vilhelmina
Stolen flyttade till Vilhelmina och huset på Volgsjövägen och därefter till ett litet härbre på en holme i Bielite, i Vilhelminafjällen. Härbret fungerade som sommar- och fjällstuga och där var ömsom kallt och ömsom varm, men stolen var av mycket god kvalitet och tog inte minsta lilla skada av detta.
Många, många år senare så flyttade farmor ut ur sitt härbre, det var ganska “bökigt” för en äldre dam att ta sig ut till den där holmen och farmor föredrog stuga med landsväg hela vägen fram.
Stolen följde med från holmen och hamnade den här gången i Siksjönäs (där vi nu håller till). Här har den stått och på den har det nu suttits sedan 1918 när farfars far snickrade ihop den.
Nytt liv åt gammalt trä
Självklart har den torkats av och städats upp mellan varven men i går fick den en rejäl omgång med rotborste och såpa, möjligen för första gången sedan 1918?!
Nedan ser du hur den såg ut från början, hur jag skurat den med ljummet vatten och Västerbottenssåpa. Hur smuts och “grånad” dras ur materialet och hur resultatet blir efteråt när träet torkat.
Två varv såpa
Den här stolen ska få en omgång till och då med fast såpa som är något fetare än den flytande såpan. På så sätt får den ett ännu bättre skydd och en återfettad, mättad yta som avvisar smuts.
Som ni ser så blev stolen ren, den fick en helt ny lyster och yta och kunde ni känna på den skulle ni känna att ytan känns varm och mjuk. Trä mår bra av fet såpa!
Istället för en stor panelborste använde jag här en mini-rotborste, egentligen en rotfruktsborste men den fungerar väldigt bra för mindre jobb som detta. Den här borste är väldigt grov och lämpar sig inte för fina lackerade möbler men här pratar vi 98 år av “rumpnötande” fikande och småbarns-kladd 😉 så rotborste är helt ok på grövre trä med mycket smuts som sitter djupt.
Lagom med vatten, några “pump” på flaskan och så skrubba i träets längdriktning, aldrig mot, då kan skada träet om du använder en vass / grövre borste.
-
Stolen som den såg ut från början
-
Ljummet vatten, såpa, Västerbottenssåpa och rotborste från Iris Hantverk gör att smuts tränger upp ut träet.
-
Så här såg den gamla stolen ut när den var färdigskurad med rotborste och Västerbottenssåpa
-
Stolen torkar och blir allt ljusare
-
Gammal trästol från Junsele, Västernorrland behandlats med Västerbottenssåpa
-
Farfars far ristade in 1918 under stolen.