Såpa och tvål, vem uppfann det?
Såpa är “en sorts tvål” som man tror uppfanns för nästan 5000 år sedan i Mesopotamien. Romarna upptäckte samma sak någon gång under det första århundrade. På den här tiden användes animaliskt fett från t ex får och getter, förtvålningen gjordes genom att man tog fram “lut” från aska och man kallade det som framställdes för för sapo. Sverige då? Det ska finnas ett recept på tvål och såpa i en skrift av Västeråsbiskopen Peder Månsson från 1500-talets början. Sedan har det genom tiderna förtvålats både vegetabiliska oljor, animaliska fetter och importerade fetter i Sverige.
Såpa är alltså inget nytt och under väldigt lång tid fanns bara såpa/tvål att tillgå. Vi tvättade allt som skulle tvättas med såpa/tvål och det gick bra ända fram tills dess att andra världskriget var verklighet och det blev brist på råvaror till i princip allt, även tvål och såpa.
Kriget tvingade fram nya metoder och man började experimentera med konstgjorda ämnen. Man använde sådant som mineraloljor, restprodukter från petroleumindustrin och tensider.
Men allt som är tillverkat och byggt före kriget är alltså städat, tvättat och vårdat med “naturlig” tvål och såpa. Många av våra finaste och äldsta byggnader, -ja till och med slott är ju byggda före 1939 och det har mått fin-fint av städning utan konstgjorda städprodukter under lång tid.
Bort från det naturliga
År 1954 tillverkades för första gången mer rengöringsmedel med tensider än tvåltvättmedel. På 60-talet slog tensidbaserade schampon igenom och sedan gick åren ända fram till 1990-talet innan flytande tvål slog igenom på marknaden, dessa innehåller dock en hel del konserveringsmedel och syntetiska tensider som kan komma att påverka både hälsa och miljö negativt.
Så även om varken hygien eller städning historiskt sett varit så som den är idag så kan vi konstatera att den klarats av med såpa och tvål fram till ganska nyligen. Många av oss läste i skolan om Lubbe Nordström och hans “Lort Sverige” en radioserie som sändes 1938 och fick Svenskarna att städa och tvätta upp rejält. Före det var det inte ovanligt att man tyckte att en skopa sand på golvet kunde räknas som städning och att ett bad till jul var vad personlig hygien krävde. Såpskurning blev vanligt under 1800-talets andra hälft när trasmattor började läggas in i finrummen.
Tensider
Det som rent kemiskt händer är att tensiderna i tvålen/såpan minskar ytspänningen och gör så att smutspartiklarna (ofta fett) kan tvättas bort. Vi märker att det skummar om tvål, såpa och schampo och smutsen kan lättare tvättas av och där har vi hela poängen med tvål/såpa, vi behövde och behöver det här för att tvätta oss själva, våra kläder och till städning och disk eftersom inte enbart mekanisk rengöring räcker. Vi skulle tex inte nöja oss med att torka av disken med en trasa eller borsta kläderna rena. Det behövs något mer, en tensid! En tensid brukar beskrivas som “ett grodyngel” med en hydrofob svans och ett hydrofilt huvud. Tensidens svans tränger in i den feta smutsen medan huvudet blir kvar “på utsidan” och det är när detta händer som du märker att du enkelt kan tvätta bort smutsen.
Det finns massor av olika tensider men de tensider som finns i såpa (såpa utan tillsatta konstgjorda tensider) är den enklaste och äldsta formen, anjonaktiva tensider. Molekylerna har en vattenlöslig-fettavvisande och en fettlöslig-vattenavvisande del. I den vattenlösliga delen är den ytaktiva kaliumjonen negativt elektriskt laddad.
Skillnaden på tvål och såpa
Den gängse uppfattningen är att skillnaden på tvål och såpa är att såpa framställs genom förtvålning med kaliumhydroxid och tvål genom genom förtvålning med natriumhydroxid. Såpa kallas ibland därför för kalitvål.
Svenskan är ovanlig då vi har olika ord för såpa och tvål. Många andra språk har bara ett ord, tvål (soap, savon, Seife, saebe etc.).
Många skulle nog säga att om förtvålning sker med natriumhydroxid så är det tvål och inte såpa.
Teorier på nätet
Det florerar “teorier” om att man inte kan städa kaklade badrum med såpa men med lite bakgrund (enligt ovan) så inser man snabbt att man heller inte skulle kunna tvätta sig i duschen med tvål om det vore fakta, men det är inte konstigt alls att sådant flyter runt på internet, det finns gott om industrier som alla vill sälja sina produkter och det är sällan så att det gamla, mer naturliga alternativet (tvål/såpa) är det mest lönsamma verksamheterna och därmed inte de som producerar mest reklam.
Stad och land
Det berättas om att såpsjudarfruntimmer gick omkring i gårdarna och erbjöd sina tjänster i det gamla Sveriges bondesamhälle. Såpan kokades i tvättgrytan, bastun eller ute på gården vilken eldades med ved. Och lutet kom från aska (aska från lövträd) som beredde i en lutrost eller direkt i grytan. I södra Sverige kunde man koka grönsåpa när fettråvaran vara hampolja, det gjorde såpan naturligt grön. Såpan blev gul av ljus oljor och lite “mjölkig” av animaliska fetter. I städer där folk inte slaktade och kokade egen såpa fanns Såpsjuderier. Det första svenska privilegiet att inrätta pottaskebränneri och såpsjuderi gavs 1654 av drottning Kristina till Hamiltons Pottaska Compani.
Skrock och skrönor
Såpa är inte helt enkelt att få till, man måste få igång saponiseringsprocessen/förtvålningen och det lyckas inte om man inte har rätt proportioner, temp och tid. Det är lätt att tänka sig hur ett misslyckat såpkok kunde skyllas på trolldom och oknytt istället för ett mätfel ;)
Så helst skulle såpkokningen ske i hemlighet, det fick inte finnas elaka eller olyckliga människor fick finnas i närheten, de kunde förtrolla koket bara genom att kasta en blick i grytan. Andra förbjudna saker att göra var att säga ordet såpa högt eller att inte röra åt samma håll i grytan under hela kokningen. Det talades även om magisk såpa med ormar och fågelhjärtan i recepten. Allt det här är förstås skrock och skrönor men det är lätt att förstå att det blev så, det är lite “magiskt” varje gång förtvålningen startar i grytan och fett långsamt förvandlas till såpa framför våra ögon.