I februari är det dags att väcka de vinterförvarade pelargonerna och den här helgen har det åter igen varit under trettio grader kallt så det passde bra att ta tag i detta när det ändå inte fanns mycket att göra ute.
Jag brukar ställa undan mina pelargoner när det börjar bli nattkallt, vanligen i oktober någon gång och sedan får de stå svalt och nästan helt utan omsorg. Lite vatten får de men inget annat. I februari plockar jag fram dem och klipper ner dem.
Tyvärr är jag inget proffs på pelargoner men jag har en släkting i Jokkmokk som är enastående duktig på pelargoner och hon brukar förse mig med sticklingar av fina sorter. Tack Susanne!
Min känsla är ändå att det är lättare att få dessa fina sorter att klara vinterförvaring än den sort man kan köpa billigt i affären på våren men det kan bero på att jag inte är något proffs på just pelargoner också.
Jag klipper ner mina till ca 10cm eller möjligen lite längre om plantan är fin.
De brukar se så förskräckliga ut att jag tvivlar på att de ska klara sig, varje år samma sak men på något sätt så repar de sig alltid.
En annan sak som jag gör är att dsika krukorna med såpa och borste. Jag gör det för att inte eventuell ohyra ska hänga med till den den här sommaren och för att krukorna ska vara fräscha. Jag använder en diskborste som jag anser gjort sitt i köket, den reserverar jag till att endast användas till krukor. Jag använder kökssåpan som är oparfymerad, pelargoner behöver ingen parfym men har du bara enträ eller äppelsåpan hemma så går det lika bra det.
Krukorna diskar jag av lite snabbt, jag skrubbar dem inte helt rena. Det är ju ingen som ska äta ur dem det är bara för att ge mona pelargoner en bra start och för att det är trevligare att ha rena fina krukor inne.
Före så ser det ganska risigt ut.
Efter känns det betydligt bättre.
Efter att krukan är rengjord så får plantan lite ny gjord och så ger jag dem faktiskt ytte, pytte, lite näring också. Kära nån, ni ser väl att de är utsvultna. Jag vet att många säger att det bästa är att börja med bara lite vatten när man väcker pelargonerna men jag har kanske inte riktigt hjärta att svälta och så tänker jag mig att den extremt långa vinter vi har här uppe kräver lite extra näring. ;)
Så resonerar jag också när det gäller antalet semlor som vi människor i Västerbottens inland behöver för att överleva till våren.
Och tänk att redan efter någon dag så spirar det i krukorna igen.